Om mig

Allmänt

johan_runessonJag är född och uppvuxen i den lilla byn Mulakull som ligger en liten bit utanför samhället Smålandsstenar. Det var i Smålandsstenar jag gick i skola och det var även här min idrotts karriär tog fart i främst fotboll och orientering som jag höll på med allra längst. De sista åren i grundskolan valde jag ändå att sluta med fotbollen och gå över mot en mer hårdare satsning på orienteringen. När jag slutade grundskolan valde jag att flytta till Hallsberg där jag skulle börja på alléskolan med inriktning orientering. Under min tid i Hallsberg valde jag att börja spela innebandy för att hitta ett komplement till orienteringen. Efter att jag tagit studenten valde jag att stanna kvar ett år till i Hallsberg och jag började studera på Örebro universitet där jag läst till idrottslärare under hösten 2009 och början på våren 2010. Men till slut tyckte jag att det var för tufft att både plugga och satsa på orienteringen så då bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på orienteringen och det gör jag fortfarande även om jag tar lite små jobb då och då för att dels få in lite pengar men även tänka på lite annat än bara orienteringen

Kärriären

Jag startade alltså min orienteringskarriär i Smålandsstenar och i klubben OK Vivill. I klubben lärde jag mig alla grunder för orienteringen och jag sprang för klubben ända tills sommaren 2006 då jag för första gången bytte klubb. Det jag är mest nöjd över tiden i OK Vivill är förmodligen vår seger i Stafett DM 2004 då våran lilla klubb tog ett DM-guld som tyvärr klubben inte gör så ofta.

När jag sedan kom till OK Tisaren i Hallsberg så slog jag igenom på riktigt i Sverige eliten för min ålder. Under sommaren 2006 vann jag O-ringen i äldsta ungdomsklassen H 16 och samma höst vann jag även mitt första SM-guld. Ungdoms SM som gick i Blekinge där jag gjorde ett riktigt perfekt lopp och som jag ofta använder mig av än idag för att hitta fokus inför stora tävlingar.

Under vintern 2006/2007 hade jag nu blivit junior och nu förväntade både jag och tränare att min utveckling skulle avta och jag skulle vara beredd på att inte lyckas fullt ut. Lyckligtvis för mig fick jag en väldigt bra start på säsongen och jag vann Natt-SM på våren och placerade mig ofta topp fem i Silva Junior Cup så när det blev dags för Nordiska mästerskapen på Bornholm blev jag uttagen. Jag fick även springa JVM samma år i Australien som var en riktigt rolig upplevelse. Under hösten blev jag lite sliten efter alla upplevelser men kom ändå tillbaka starkt på SM och tog två silver.

Året 2008 blev ett riktigt lyckoår för mig. Hela våren fokuserade jag bara på ett ända mål och det var JVM som i år skulle gå på hemmaplan i Sverige. När väl JVM kom närmare var jag även detta år med i truppen och under själva JVM svarade jag för ett otroligt facit med tre guld och ett silver. På hösten lyckades jag i år också hålla fokus uppe under första SM helgen där jag tog guld på långdistansen och jag fick även ett silver på medeldistansen, men tyvärr fick jag ett stort bakslag på stafetten där jag missade en kontroll när jag låg i täten och fick tyvärr göra mina lagkompisar besvikna med ett uteblivande guld.

2009 var ett mellan år för min del. Hösten 2008 slutade inte som jag hade tänkt mig och dessvärre började 2009 inte så bra heller. För första gången i mitt liv fick jag vara med om en riktig skada som gjorde att mina förberedelser för både Nordiska mästerskapen och JVM blev förstörda. Men till slut fick jag hjälpa av diverse sjukgymnaster och massörer så att jag till slut kunde delta på nordiska mästerkapen där jag lyckade hitta formen och ta två medaljer. Silver och brons. Detta gav mig en plats till JVM. Tyvärr drabades jag av ännu ett bakslag och fick vattkoppor dagen innan vi skulle flyga ner till Italien där JVM skulle gå. Detta var något som tog väldigt hårt på mig och det tog lång tid att komma tillbaka men jag lyckade på slutet av hösten hitta tillbaka på de lite kortare distanserna och kunde knipa ett silver på medeldistans SM.

Så inför 2010 satte jag nu upp målen att komma tillbaka till internationell junior klass igen och då var målet ganska givet JVM eftersom dessutom var mitt sista år som junior. Året började med löparknä men jag fick snabbt bukt på skadan och kunde börja säsongen med en seger i den första Junior Cupen som gick i Blekinge där jag trivs väldigt bra. Dessutom sprang jag in på en femte plats på Elitserie tävlingen dagen efter. Så med den starten kände jag mig ganska säker på att plats på JVM så nu började jag lägga upp planen för att lyckas i Danmark där JVM skulle gå. Under våren sprang jag också så pass bra att jag fick en plats i Världscupen som jag valde att ta för att få lite sparring mot de allra bästa. Jag lyckade inte riktigt så bra men fick i alla fall med mig ett bra lopp som också var det sista innan JVM så jag kom med ett gott självförtroende till Danmark och väl på JVM gick det väldigt bra och jag fick med mig två silver hem. Jag hade nu inte mycket tid att återhämta mig på utan jag åkte raka vägen till nästa mästerskap som var Student VM. Jag tänkte inte ta det på så stort allvar eftersom det stora målet hade varit JVM, Men under Student VM kände jag att formen växte och jag kunde faktiskt ta hem ett överraskande brons på långdistansen som jag blev väldigt stolt över. Efter Student VM valde jag nu att springa O-ringen som började dagen efter. Här valde jag att springa den högsta klassen mot de allra bästa löparna i världen och nu kunde jag springa utan krav och press och det gjorde tydligen mig väldigt bra för nu fick jag mitt stora genombrott när jag slutade på en slutlig 3:e plats. Detta gav mig också en plats till världscupsavslutningen som gick i Frankrike och Schweiz och där kunde jag nu äntligen lyckas lite genom att komma 20, 25 och 30 som ändå var steg i rätt riktning då jag upplevde att jag kommer närmare och närmare de allra bästa. Så under SM var jag laddad med självförtroende och nu kom ytterligare ett guld på lången och ett fjärde raka silver på medeldistansen. Så mitt sista år som junior kan jag sammanfatta som ett väldigt bra år och ett steg mot de allra bästa som jag kommer ha stor nytta av nästa år när jag kliver in i het luften på riktigt.

Under första året som senior bytte jag klubb till GMOK då jag ville få ny träningsmiljö samt bättre stafettlag och träningskamrater som fortfarande var bättre än mig. Under 2011 lyckades jag slå mig in i världscuplaget och även bli uttagen till att springa medel på VM i Frankrike. Tyvärr blev det inget lyckat lopp under VM och efter VM fick jag en virusinfektion så i princip hela hösten blev förstörd från tävling och träning.

2012 började väldigt bra med fina placeringar på Swedish league där jag gick ut som delad etta på jaktstarten och kunde efter en tung dag i skogen ändå ta mig i mål som slutlig tvåa. Året bjöd på ett hemma EM i Falun där jag sprang lång, medel samt stafett. Bäst gick lången där jag slutade 18:e. Sommaren avslutades med VM i Schweiz där jag även blev 18:e på medeldistansen den här gången. Ett steg bättre än förra året men ändå inte riktigt vad jag hoppades på.

Under 2013 började året med världscupresa till Nya Zeeland, här lyckades jag för första gången ta mig upp på pallen i en världscup då jag blev 2:a på den första deltävlingen. Den närmsta tiden efter var jag väldigt motiverad och började träna lite för mycket vilket gjorde att jag när det väl var dags för VM inte var i någon vidare form utan kände mig ganska slutkörd. Fick ändå med mig en 13:e plats från medeldistansen i Finland. Under hösten slet jag av baksida lår som förmodligen en del av för hård belastning under lång tid vilket höll mig borta från SM m.m.

2014 började som 2013 slutade med att jag kände mig ur form trots bra träning från skadan under hösten. Hela våren blev en jakt på form vilket tog mig ändå till VM i Italien men jag kände mig inte alls säker på att jag var tillräckligt bra när jag väl var där. Det slutade med en 14:e plats och insikten i att nu får det vara nog med träning. Jag måste bli pigg och känna glädje igen när jag tävlar. Jag sa nej till kommande landslagsplatser och slutade träna i väntan på motivation.

Under februari 2015 kom motivation till slut tillbaka. Som en följd av flera månader utan träning dröjde det dock ända till början på sommaren som jag var i någon form av slag för att kunna tävla som elitorienterare igen. Under hösten var jag sedan tillbaka på riktigt med flera fina placeringar på SM och topp 10 på världscuptävlingarna i Schweiz.

2016 var året då det skulle bli höjdpunkten i livet så här långt med VM på hemmaplan på västkusten. Allting började perfekt med segrar i Swedish league i Göteborg och 4:a på första världscupen. Sedan dags för EM i Tjeckien där jag inte riktigt fick till det tekniskt men blev ändå 9:a på medeldistansen men dessutom fick jag problem med hälsenan. Dagen efter gjorde jag mitt livs bästa lopp då jag sprang andra sträckan för Sverige lag 2 i stafetten och förde upp laget till ledning som sedan blev en 4:e plats. Efter loppet blev det dock ett faktum att 2016 var färdig tävlat internationellt sätt då skadan skulle visa sig var allvarlig. Under slutet av 2016 bestämde jag mig för att det är dags för en ny väg i min satsning vilket ledde till att jag bytte klubb och även land genom att bosätta mig i Tampere, Finland och började springa för Tampereen Pyrintö.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *