2015 ett år med både höga toppar och djupa dalar!

Mitt träningsår tog slut i och med att november slutade och då är det dags för att summera upp året såklart. Tittar jag tillbaka på året så finns det mycket jag varit med om just det här året och det är både så kallade djupa dalar och som tur var höga toppar. Förra året slutade med utbrändhet och det gjorde att jag också började 2015 som utbränd och trött på orientering. Jag fokuserde på skolan och innebandyn under nästan hela vintern och tränade knappt mer än 2ggr per vecka under stora delar av vintern. Men en dag i mitten på februari vaknade jag upp i sängen och helt plötsligt fanns den där! Glöden, Motivationen och målet som en blixt från klar himmel hade jag äntligen hittat tillbaka till en väg som jag kände att där vill jag gå. Målet att vinna VM i Sverige 2016 var äntligen tillbaka och nu skulle jag börja göra jobbet.

Foto: Anna Wallin

Foto: Anna Wallin

När man inte tränar så påverkar det såklart prestationen och när jag i princip inte tränat under 3-4 månader så insåg jag ganska snabbt att jag inte var så bra längre fysiskt och det blev väldigt tufft att jobba i underläge och hela tiden tänka att jag skulle vara med och slåss om topp placeringar när verklighet var något helt annat när säsongen drog igång. Det tog ganska hårt på mitt självförtroende och det var många gånger jag tvivlade på att jag kommer hitta tillbaka till den farten och känslan jag hade haft tidigare. In mot tiomila hade jag fått bryta swedish league i åmål för att jag helt enkelt inte orkade så inför sista sträckan kändes det inte riktigt helt hundra. Jag hade däremot förberett mig ordentligt genom att lägga om sömnen och träningen sista veckorna så att jag var anpassad för att gå upp tidigt och tävla i gryningen. Just tiomila blev lite av min vändpunkt även om jag var några minuter från den som sprang snabbast på sträckan men jag fick en bra känsla genom hela loppet och kände att något var på gång i kroppen. Tyvärr hade vi tappat lite genom natten men jag kunde med mitt lopp vända lite på negativa trenden och plocka lite placeringar och ta oss tillbaka till topp 20.

Helgerna efter tiomila var det dags för swedish league och uttagningar till för-VM som var det enda målet jag hade med året egentligen. På medeldistansen i Säter fick jag äntligen på ett bra lopp både fysiskt och tekniskt och jag kunde få med mig en 2:a plats efter orienteringens evigt gröna träd Thierry. På lången kunde jag dessutom kriga mig till en 5:e plats vilket gjorde att jag kunde få springa för-VM och världscupen i Norge/Strömstad. Väl där gick det inte riktigt som jag tänkte mig men kunde ändå göra min bästa långdistans sätt till placering och min nästa bästa medel i världscup sammanhang med en 13:e plats på lången och en 7:e plats på medeln. Efter Världscupen var det Jukola innan det var dags för sommarträningen. Jukola blev dock en nittlott då laget tappade ca 30 min på de två första sträckorna så för min del blev det mest ett eget lopp.

Under sommaren ville jag komma i bra from till O-ringen då jag hade stora förhoppningar om att terrängen som väntade skulle kunna passa mig. Dock blev O-ringen ett riktigt bakslag då jag inte alls hade någon kraft i kroppen och det gjorde mig väldigt förvirrad då jag tyckte jag hade gjort allt rätt med träningen. Tyvärr kommer dessutom bakslag ensamma och jag fick kanske mitt största bakslag i livet ganska kort efter då min flickvän även gjorde slut vilket gjorde att jag var nästan var tillbaka i tankarna på vad ska jag nu göra med livet som jag hade förra året. Det gick några veckor utan träning och glöd över huvudtaget men sakta och säkert började jag ändå få tillbaka lite träningsvilja och lagom till SM hade jag lyckats få lite kämparglöd i kroppen igen. Dessvärre så var jag inte helt hundra mentalt ännu då jag fortfarande tänkte mycket på vad som gått fel privat och kunde inte släppa det vilket tog mycket energi och fokus. Det resulterade i ofokuserade lopp på lång SM och att jag för första gången åkte ur ett kval i och med att jag inte gick vidare på Medel SM. Däremot gjorde det att jag vaknade upp ur min ”tycka synd om mig själv” bubbla och ifrågasatte vad håller jag på med. Jag bestämde mig under kvällen efter medel kvalet att jag ska ta hjälp av en mental tränare igen som kan hjälpa mig styra min hjärna så jag ringde upp Göran och sa att jag behöver hjälp. Efter samtalet kände jag direkt att nu har jag kontroll igen för första gången på länge och nu ska jag ladda inför Stafetten istället för att springa medel. Hela lördagen spenderade jag med att bara tänka på hur jag skulle avgöra SM stafetten under söndagen och vilka möjliga scenarion som kunde uppstå. Och när jag väl fick kartan var det en befrielse att äntligen få ge mig ut. Hela loppet hade jag den där känslan att det är precis här jag vill vara och att det är så sjukt kul att få vara i just den där situationen där det händer. Det är nu det gäller! Avslutningen blev perfekt och efteråt kände jag att det här var en vändpunkt för mig och hösten blev sedan också helt perfekt egentligen då jag hade väldigt mycket motivation kvar, kändes ju som att jag nästan inte tävlat på två år då jag inte känt att jag haft kontroll över mig själv sedan våren 2013 riktigt och nu fanns äntligen kraften i hela kroppen. Mest nöjd är jag över segern i blodslitet då det är en de tävlingar jag rankar väldigt högt under säsongen.

SM Guld

När säsongen tog slut valde jag att direkt gå in i träning istället för att ta en viloperiod då jag dels var väldigt sugen på att göra jobbet som krävs fram till VM och jag dessutom tog så lång viloperiod förra året och under augusti att jag tror jag har lite i reserv. Att min tränare också sa att jag borde träna om jag kände för det och då veta att jag kan vila i februari istället om jag skulle känna så då eftersom jag tränat upp en grund i november istället gjorde att jag körde på. Nu har det snart gått 1,5 månad sedan dess och endast 11 dagar av träningsåret 2016 och det har redan överträffat både december och januaris träningsmängd;) Kanske säger mer och förra året än om detta året i och för sig… Men för att sammanfatta just träningsåret 2015 kort så innebar det sedan jag började sammarbeta med min nya tränare i februari att jag tränade till slut ca 550 timmar och då kör jag nu mera bara låg intensiv träning eller hög intensiv träning då hela min träningsfilosofi bygger på att jag ska kunna springa så fort det bara går när jag ska springa fort och så sakta det egentligen bara går när jag inte kör fort. Detta gör att jag numera alltid tränar med pulsklocka för att hålla koll på att pulsen inte är för hög på distanspassen och inte för låg när jag kör hög intensiv.

Nu har jag precis avslutat ett kort träningsläger i Spanien tillsammans med flyingfred där vi plockat både timmar och höjdmeter i ca 20 gradig sol så får se hur kroppen ställer om sig till  Sverige igen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *