Världscup 9:a och 10:a

Efter Euromeeting hann jag bara hem till Göteborg och närvara på obligatoriskt seminarium i skolan innan jag drog till Schweiz för att springa de två sista tävlingarna i Världscupen. Jag har inte varit med så mycket i år så totalen var inget jag siktade på utan jag såg fram emot två bra tävlingar. Tävlingarna gick vid byn Arosa som ligger på ca 1800 m höjd över havet och under tävlingarna sprang vi mellan 1600-2200 m vilket gjorde tävlingarna lite tuffare redan på förhand.

Först ut var långdistans på fredagen. Jag kan inte säga att jag är speciellt erfaren med kontinentala långdistanser så jag var lite extra nervös innan start för hur jag skulle klara av utmaningen som väntade mig. När jag fick upp kartan var det i alla fall en kort sträcka till första kontrollen så jag kom in i orienteringen direkt. Till andra kontrollen var det en lite längre sträcka och jag tyckte jag såg ett bra vägval där jag kunde springa en del stig för att sedan ta kontrollen enkelt uppifrån. Dessvärre så var det ca 3 min sämre att springa som jag gjorde istället för att gå rakt på i sluttningen vilket faktiskt fortfarande förbryllar mig när jag kollar på kartan. När jag sprang hade jag som tur vad inte koll på att jag tog ett dåligt vägval utan krigade på och försökte dela upp banan i olika delar för att hålla uppe både ork och koncentration. Mot slutet blev jag dock lite trött och fick även lite kramp känningar i sista backen upp mot målet. Mot mål hörde jag att jag sprang in som tvåa vilket jag ändå tyckte var godkänt. Till slut kunde jag konstatera att jag blev 9:a vilket är mitt bästa resultat någonsin på en långdistans världscup sammanhang vilket känns jättebra inför vintern. Dessutom när jag gjorde bort mig väldigt mycket i början och inte på något sätt känner mig bekväm med terrängen tänker jag att jag kanske ska ta och tänka om när det gäller nästa års VM då jag fram tills nu aldrig haft en tanke på att springa lång. Ska i och för sig inte dra några för snabba slutsatser men jag tänker att jag behöver bestämma mig innan vinterträningen drar igång om jag ska satsa mot lången också inför VM nästa år.

Bild från toppen över Arosa där tävlingsområdet för lången är på andra sidan dalen.

På lördagen var det medeldistans och det på klassiskt Schweiziskt sätt genom att man startar högt och går i mål lågt vilket innebär “downhill” orientering. Det kändes riktigt bra i kroppen trots en tuff långdistans i benen. Jag hade bestämt att jag skulle vara bestämd och konkret i orienteringen för att göra det enkelt för mig. Jag kommer även in i orienteringen bra men av någon anledning så väljer jag att “chansa” på väg till trean och viker av från stigen som jag hade tänkt springa på. Detta gör att jag missar kontrollen och blir lite stressad och då även inte ser fyran när jag är framme vid den och gör då en liten bom till. Totalt lägger jag ca 1,5 minut på 3:an och 4:an. På väg till 5:an så lugnar jag ner mig och hittar tillbaka till orienteringen. Lite tagen av missarna har jag lite svårt att hitta farten direkt men efter några kontroller och återvunnet självförtroende gör jag ett bra lopp andra halvan av banan och kan till slut placera mig som 10:a 2:03 efter segraren. Inte riktigt det jag hade räknat med på förhand men är ändå nöjd med att jag blir 10:a trots att jag är missnöjd då jag känner att farten finns där och så har det inte varit tidigare. Innan har jag fått kämpa för att nå topp 10 placeringar och nu blir jag det när jag slarvar vilket tyder på att jag faktiskt är bättre tränad nu en tidigare. Dessutom att jag gör min bästa placering i totala världcupen med en 23:e plats det året då jag sprungit minst tävlingar är lite talande för min utveckling tänker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *