2:a på Blodslitet

I helgen var det alltså till slut dags för Blodslitet. Ända sedan VM tog slut har jag tränat och laddat inför den här tävlingen då jag tänkte det skulle vara ett bra avstamp mot nästa års VM lång som är det stora målet. I och med att jag antog att Olav skulle vara med visste jag att jag i så fall inte heller kunde få bättre motstånd att tävla mot. De sista veckorna inför tävlingen la jag faktiskt om träningen lite då jag körde mer längre pass trots att det var SM och 25-manna vilket gjorde att jag kanske inte var riktigt med i orienteringen förutom 25-mannahelgen. För att få bästa förberedelser så åkte jag dessutom upp på fredagen tillsammans med Jennie och Andreas så vi kunde bo i Fredrikstad. Vi fick mat av Andreas mamma så allt var perfekt när det väl var dags för start på lördagen.

Jag öppnade loppet i ganska så hög fart för jag hade förstått att det var den tanken Olav hade så då var det bara att göra det samma helt enkelt. Otroligt nog så blev jag ensam på min gaffling och det hade jag inte räknat med så jag blev lite osäker att något inte stämde de första kontrollerna och sprang då inte jättebra. När vi kom till gen gemensamma kontrollen så var det en klunga så då kände jag mig i alla fall lite trygg igen. Ut från den kontrollen kom jag ihop med Olav och förstod då att vi hade samma gaffling så kunde glida med i hans rygg och kontrollera så att allting gick rätt. När vi kom in mot varvningen gick jag upp jämsides för att känna på farten så att jag visste vilken fart jag skulle hålla för på andra varvet räknade jag med att få springa själv. Nu visste jag att jag skulle bli själv så du funkade det betydligt bättre än första varvet och in mot den gemensamma kontrollen är jag nu först. Den här gången är det jag som blir ifatt sprungen när jag missar kontrollen efter så att Olav nästan smitter förbi mig men jag kan ansluta ganska så snabbt och jag hänger med in till varvningen igen. Ut på tredje varvet inser jag att vi har samma varv helt och hållet och blir då lite fundersam på hur jag ska göra. Förnuftet säger mig att bara liga bakom men jag känner att det inte är riktigt rätt så jag försöker i alla fall hålla en lagom hög fart och vara den som styr men ändå hålla koll ifall det händer något bakifrån. Efter halva varvet så blir det omvända roller och jag ligger bakom igen. In mot sista varvningen vill jag ändå vara först så då attackerar jag lite mer mot näst sista kontrollen och sista så att jag vinner spurtpriset. Nu är halva loppet klart och nu ska vi ut på en gemensam lång slinga. Det är ingen annan mer än jag och Olav så jag tänker att nu är det bara att försöka vara kvar så länge det går.

Ut på sista slingan är det lite långsträckor men tacksamt nog finns det inte så mycket vägval så det är bara att gå rakt på. Jag håller mig i rygg för att inte tappa kontakten. Det funkar bra och vi hänger ihop en stund men tar lite olika vägval ut från trean då jag väljer att gå ut på en väg för att kunna slappna av lite en stund och ta ut stegen lite. Jag var ganska så säker på att jag inte skulle tappa så mycket och i detta skedet kände jag mig stark så ville bara göra något annat än hänga. Kanske lite dumt egentligen men jag antar att jag inte tänker så klart efter 80 min. I vilket fall så var vi tillsammans in mot kontrollen igen. Då bestämmer jag mig för att ligga i rygg hädanefter. Efter ca 1 h 50 min och 18 km så börjar jag känna att nu går det lite för fort mot vad jag klarar av så i en lång uppförsbacke får jag börja släppa. Men efter det är det lite flackare igen så jag kan kämpa mig ifatt och hänga med någon km till men till slut vid 20 km måste jag släppa helt. Då blir allt fokus på att försöka bevara andraplatsen. Jag hade ingen som helst aning om hur fort det hade gått för oss i täten och tänkte att nu kommer säkert de andra om bara en minut eller så. När de aldrig dök upp började jag ana att det kanske kunde hålla hela vägen även om jag tittade väldigt mycket bakåt sista 2 kontrollerna så visade det sig ju till slut att det var drygt sex minuter till de närmst bakom så jag kunde enkelt ta mig i mål som tvåa. Då jag var trea föra året var målet att bli bättre i år så det var jättekul att jag kunde lyckas och dessutom att det kändes så himla bra i kroppen under nästan hela loppet. För mig var det viktigaste att jag kunde vara med så länge som en långdistans och i sällskap så visade jag att det nu gick så nu gäller det bara att kunna springa i samma fart även om jag är helt själv i skogen och får lite svårare vägvalsproblematik!

länk till gps del 1: http://www.tulospalvelu.fi/gps/20121013blodH21s/

länk till gps del 2 http://www.tulospalvelu.fi/gps/20121013blodH21r/

Men nu blickar jag först fram mot Smålandskavlen innan jag fäster blicken mot VM lången!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *