Det börjar lida mot sitt slut…

Ja nu återstår det faktiskt bara två tävlingar av den här säsongen innan det är dags för att påbörja min viloperiod innan jag drar igång med träningen den 1:a december igen. Men det är inte heller vilka tävlingar som helst. Nu till helgen är det blodslitet och det är kanske den tävling förutom Lång SM som varit största målet under hela hösten. Då jag dessutom känner mig i bra form ser jag fram emot den extra mycket just nu. Sedan är det dessutom Smålandskavlen kvar som ska avsluta stafettsäsongen som vanligt.

Sedan Lång SM har jag för övrigt sprungit medel och stafett SM. Kunde sammanfatta det med att det var lite stolpe ut på båda distanserna. Medeln gick väldigt bra förutom en kontroll då jag gjorde en miss på ca 2 minuter. Blev till slut ändå 5:a så det var ännu ett besked på att jag är i bra fysisk form just nu. Stafetten gick för mig ganska så bra, jag gick ut som åtta och gick ganska så snabbt ifatt täten men gjorde en liten miss och fick börja jaga igen. På slutet var jag nästan ifatt och kunde komma i mål som fyra men dessvärre hade vi i laget redan stämplat fel tidigare i tävlingen så vi blev diskade.

Så med ett väldigt gott självförtroende kom jag till 25manna denna helgen. Jag skulle springa sträcka 5 i första laget. Innan loppet var jag väldigt laddad och jag ville verkligen visa att jag kan springa bra på stafett för jag har inte gjort det så bra i år. Detta gjorde i alla fall att jag var väldigt målmedveten under uppvärmningen och det var otroligt skönt att få kartan till slut. Jag tog en snabb titt på banan när jag sprang iväg men sedan var det bara full fart som gällde. Och det var bara en sån dag då det dessutom funkar hela tiden. Trots att jag vissa gånger hade väldigt lite kartkontakt kom jag ändå rätt direkt så det var verkligen ett kanonlopp. Jag kunde växla först med nästan två minuter till slut och det var en härlig känsla. För laget fortsatte det sedan väldigt bra och vi kunde till slut kom in på en fin andraplats endast slagna av Halden!

På söndagen var det sedan 25mannakorten och i år var det faktiskt riktigt bra motstånd. Förutom stora delar av svenska eliten var även Olav  och Thierry som är kanske dem två bästa orienterarna i världen. Jag kände ju att jag var i bra form så jag ville verkligen visa att jag även kan springa bra när det är bra motstånd. Detta gjorde kanske att jag var lite ivrig i början på loppet då jag missade de tre av de fyra första kontrollerna med ca 10-20 sekunder och kanske ännu mer på fyran. När jag väl tog fyran bestämde jag mig för att starta om och då började jag springa bättre. Dock höll jag på att göra bort mig när jag var på väg till elvan istället för sjuan men kunde rätta till det innan det tog för lång tid men tappade ändå kanske en halv minut. Resten av banan flöt på väldigt bra och när jag kom mot mål blev jag även coachade av klubbkompisarna då det var tätt gentemot Olav som ledde då. Och med en stark avslutning kunde jag gå om och lägga mig som etta 20 sekunder före. Till slut blev det också så att jag vann före Olav och det var nog första gången jag slog både Olav och Thierry på samma tävling så det var ju lite extra kul 😉

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *