VM medel, kval och final

Sitter nu och väntar på att långdistansfinalen skall dra igång idag. Jag hoppas såklart på de svenska löparna och jag tror att det kommer gå bra. Själv så har jag funderat en del över mitt VM och medeldistansen som gick under måndag och tisdag så kan ju ta det från början.

Kvalet gick alltså på måndagen. Jag var inte alls laddad som jag brukar vara utan det kändes inte mer än att det var en vanlig liten tävling. Tyvärr känns hela VM lite så, kanske beror det på att förra VM och årets EM blev så stora men jag tror alla hade förväntat sig mer publik så det är ju lite synd. Men lagom till start började jag i alla fall kom igång och när jag startade vad jag klar med hur jag skulle orientera. Dock försvann den känslan direkt. Jag springer helt säkert till ettan och ska bara gå ner i en sänka och ta kontrollen då jag kommer ut på en stig. Det finns bara en stig på kartan så jag antar såklart att jag är där. Jag byter riktning och går upp mot kontrollen men det visar sig vara fel så då går jag tillbaka och får till slut kontrollen. Stigen jag trodde fanns var alltså inte med. Vi hade pratat mycket om att kartorna kunde vara dåliga men jag hade hela tiden tänkt att det kan ju inte bli så på själva VM så jag var inte riktigt förbered på det. Missen gjorde mig väldigt stressad så det var inte så roligt som jag hade tänkt att det skulle bli att springa men jag försökte kämpa på och fick i alla fall kontrollerna och kunde så småningom hitta en teknik där jag bara orienterade på riktning eftersom jag inte litade på mycket mer av kartan. Vid radion hade jag i alla fall en bättre känsla och tänkte att det inte borde vara någon fara men då tappade jag lite fokus på nästa kontroll och när jag skulle ta kontrollen kunde jag inte se den. Jag visste att jag var i ringen men den fanns inte där. Gick upp och läste in mig och kom tillbaka och till slut såg jag den. Lite gömd bakom ett grönområde. Resten av banan blev då bara att springa så fort jag kunde men ändå försöka hålla i kompassen samt ha koll på de vägar jag såg. Jag undvek bommar och kunde till slut springa i mål på 34:04. Det var beräknat en segrar tid på 26 min så då tänkte jag att det här var över för min del i år. Dock visade det sig att det var en ganska stor missräkning då det till slut blev höga 29min  och jag kunde gå vidare ganska så säkert. Jag skulle dock starta ganska tidigt i finalen, personligen startar jag sent men tänkte nu att jag i alla fall kanske kan komma ifatt någon som jag kanske kunde få hjälp av så det var ju lite positivt.

Finalen gick dagen efter och nu kände jag i alla fall att det var dags att springa bra. Jag hade sedan kvalet fokuserat på hur jag skulle orientera och förbereda mig då jag upplevde att jag inte lyckats så bra med det under kvalet. Sedan hade flera Schweizare sagt att kartan på finalen kommer vara bra så det var skönt att höra. På startlinjen var jag väldigt taggad och jag hade bestämt att jag skulle orientera säkert hela vägen eftersom året innan inte alls var så bra. På väg mot ettan valde jag därav att gå höger runt på en åker för att få komma in enkelt i loppet och det lyckades jag med. Jag fortsatte så de första sex kontrollerna då jag kände att det gick kontrollerat. På väg mot sjuan seglade jag iväg lite men kunde komma tillbaka till lugnet samt kartan och ta kontrollen. Jag fortsatte bra och på väg mot kontroll 10 kände jag att det gick bra men då började jag också känna efter att det kanske inte går tillräckligt fort. Och tyvärr så var det lite så med hela loppet, jag kände att det gick på 90 % men eftersom jag hade lite sämre självförtroende samt startade tidigt så vågade jag inte släppa på mer och det gick inte springa mycket snabbare då det låg pinnar och bråte överallt. Men att jag kände så gjorde mig lite stressad så jag försökte lugna ner mig eftersom jag kan bara göra mitt lopp och sedan får det bli det resultatet det blir. Sista biten kunde jag också avsluta som jag började och på väg mot mål kände jag i alla fall att jag var nöjd med mitt lopp och det var länge sedan jag kände så på ett mästerskap så det ska jag ta med mig mot nästa VM distans som jag springer. Om det blir i år eller nästa får vi se, men nu skall här hejas för att lyfta långdistansarna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *